Från Chicken Island kan man gå till Tub Island. Då får man vada ett hundratals meter innan man når denna fantastiska lilla ö.
Iland på Chicken Island. Tub Island är stranden längst bort.
För att komma till Tub Islandfick vadade vi ut dit. Vågorna kom från två håll.
Vid lunchtid när solen stod som högst och skuggorna var obefintliga flyttade vi till en plats i skuggan. Det fanns några träd som kunde erbjuda den tjänsten. Där i skuggan kom det en kille som hade en Bob Marley-prydd longtail-båt. Han verkade leva ett skönt liv ute på havet bland öarna. "I love Bob Marley and my longtail!".
Ton, som han hette, slog sig ner och pratade en stund. Ön han kom ifrån hette Koh Yum och låg ca 1 timmes båtresa söderut från Chicken Island. Koh Yum var ett resmål han verkligen rekommenderade. http://www.kohjumonline.com/ Väldigt lugnt nu under low-season men mer livat på high-season. Som Koh Lanta men bättre enligt Ton. Nu har vi ju inte varit på något av ställena men han lät övertygande. Det var bara att höra av sig så skulle han fixa det vi ville ha…
Vi blev upplockade som det var sagt och gav oss iväg mot Poda Island och lunch. Poda ska tydligen vara en minst lika vacker ö som Chicken och Tub. Efter den korta resan dit klev vi i land på ön och tog sikte på något som skulle kunna vara en restaurang. Av någon anledning kändes det inte riktigt bra. Det var relativt många större sällskap som var där för dykning, snorkling och några som såg ut att vara ett filmteam. Det var inte riktigt vad vi hade sett fram emot så vi gjorde helt om och gick till båten, där vår chaufför precis hade hängt upp hängmattan, och sa att vi ville till Railey Beach. Sagt och gjort, efter 20 minuter var vi där och siktade in oss på restaurangen där vi åt för två dagar sedan. Minst lika gott idag!
Efter maten blev det bad samtidigt som molnen tornade upp sig i horisonten. Jag försökte få tag på vår båtkapten för att fråga om utsikterna för regn och när och om en hemfärd var lämplig. Det hade nu börjat blåsa en del och alla longtail-båtarna vändes för att ligga med fören utåt mot vågorna. Han sa att det kommer snart att börja regna men att det var omöjligt att veta hur länge. Han tyckte inte att det var lämpligt att ge sig ut på havet med små barn. Perfekt! Om 14 timmar kommer vår transport till flyget hem och det är nog ännu mer olämpligt att åka longtail i totalt mörker som det blir vid 19-tiden.
Ja ja, vad kan man göra. Det värsta som kunde hända var att vi blev kvar på Railey Beach och missa flyget hem. Det hade man ju kunnat leva med!
Regnet kom ungefär vid den tiden som uthyrarna förutspådde och vi tog skydd i en bar och plockade fram kortleken. Efter några omgångar av skitgubbe och finns i sjön slutade det regna och vi hoppade i båten. Resan hem var lite gropig. Alla utom Viktoria tyckte det var roligt att åka berg-och-dalbana på havet.
När vi kommit iland var himlen åter blå så vi stannade kvar på stranden och badade ett tag till. På kvällen blev det pizza och pasta med salami på barnens favvo-restaurng samt en glassefterrätt på Hägen-Dasz. De glassarna kostade mer än en middag men det var det värt så de sista bathen var välinvesterade.
När vi fått barnen i säng och packat klart var det svårt att somna. Väckarklockan var ställd på 0335 så det var bäst att försöka få några timmars sömn. Blandade känslor inför hemfärden. Samtidigt som det har varit fantastiskt skönt här så skall det bli lite, bara lite, skönt att komma hem.
Men vi kommer att åka tillbaka!!!
