Longtail till Chicken- och Poda Island, 2010-07-21

Gårdagen var en mellandag vid poolen och havet som avslutades med massage och nya flätor till Alba på hotellet. Man kan konstatera att thailändarna har ytterst svårt att motstå den numer gyllenlockiga Moa. Alla måste känna på hennes hår!

Mamma, pappa och Moa låg på varsin madrass i en timme för att masseras. När den ointressante pappans behandling var slut flyttade den tjejen snabbt över till vår "Barbie" som fick lite extra-behandling i form av bla. flätning. Moa njöt just då i alla fall, vid andra tillfällen har hon varit blyg eller en iskall miss Ice.

Efter den "vilodagen" var vi redo för nya äventyr i form av en rundresa på några av öarna i närheten av Ao Nang. Vi hyrde en privat longtail-båt en hel dag. Uthyrarna menade att det var onödigt eftersom det skulle bli oväder på eftermiddagen. En halv dag borde räcka tyckte de, vi betalade för en heldag för att inte behöva stressa. Vi fick en båt och en kapten tilldelat, kaptenen fick betalt för sin dagstur. Han var nog nöjd eftersom han kysste biljetten och sa något nöjt till sina kollegor som satt kvar på stranden. Vi äntrade båten iklädda badkläder. Vi hade lärt oss läxan från förra resan, risken för att bli blöt från midjan och neråt är överhängande när man går i och ur en longtail-båt.

Vår longtail-boat för dagen

Vi började med att ta sikte på Chicken Island. Namnet härstammar från öns utseende i profil. På vägen dit började vattnet äntligen inta den turkosa färgen och få det siktdjup som man kan se på alla bilder. Vi la till på en strand på ön och betalade 200 bath i nationalparksavgift. Efter lite överläggningar bestämdes att vi skulle plockas upp på Tub Island klockan 1300 för transport till Poda Island där det fanns lunch.Poda Island och det turkosa vattnet!

Från Chicken Island kan man gå till Tub Island. Då får man vada ett hundratals meter innan man når denna fantastiska lilla ö.

Iland på Chicken Island. Tub Island är stranden längst bort.

För att komma till Tub Islandfick vadade vi ut dit. Vågorna kom från två håll.

En härlig vandringsled!

Paus i vadandet.

Tub Island

Vid lunchtid när solen stod som högst och skuggorna var obefintliga flyttade vi till en plats i skuggan. Det fanns några träd som kunde erbjuda den tjänsten. Där i skuggan kom det en kille som hade en Bob Marley-prydd longtail-båt. Han verkade leva ett skönt liv ute på havet bland öarna. "I love Bob Marley and my longtail!".

Ton, som han hette, slog sig ner och pratade en stund. Ön han kom ifrån hette Koh Yum och låg ca 1 timmes båtresa söderut från Chicken Island. Koh Yum var ett resmål han verkligen rekommenderade. http://www.kohjumonline.com/ Väldigt lugnt nu under low-season men mer livat på high-season. Som Koh Lanta men bättre enligt Ton. Nu har vi ju inte varit på något av ställena men han lät övertygande. Det var bara att höra av sig så skulle han fixa det vi ville ha…

Vi blev upplockade som det var sagt och gav oss iväg mot Poda Island och lunch. Poda ska tydligen vara en minst lika vacker ö som Chicken och Tub. Efter den korta resan dit klev vi i land på ön och tog sikte på något som skulle kunna vara en restaurang. Av någon anledning kändes det inte riktigt bra. Det var relativt många större sällskap som var där för dykning, snorkling och några som såg ut att vara ett filmteam. Det var inte riktigt vad vi hade sett fram emot så vi gjorde helt om och gick till båten, där vår chaufför precis hade hängt upp hängmattan, och sa att vi ville till Railey Beach. Sagt och gjort, efter 20 minuter var vi där och siktade in oss på restaurangen där vi åt för två dagar sedan. Minst lika gott idag!

Efter maten blev det bad samtidigt som molnen tornade upp sig i horisonten. Jag försökte få tag på vår båtkapten för att fråga om utsikterna för regn och när och om en hemfärd var lämplig. Det hade nu börjat blåsa en del och alla longtail-båtarna vändes för att ligga med fören utåt mot vågorna. Han sa att det kommer snart att börja regna men att det var omöjligt att veta hur länge. Han tyckte inte att det var lämpligt att ge sig ut på havet med små barn. Perfekt! Om 14 timmar kommer vår transport till flyget hem och det är nog ännu mer olämpligt att åka longtail i totalt mörker som det blir vid 19-tiden.

Ja ja, vad kan man göra. Det värsta som kunde hända var att vi blev kvar på Railey Beach och missa flyget hem. Det hade man ju kunnat leva med!

Regnet kom ungefär vid den tiden som uthyrarna förutspådde och vi tog skydd i en bar och plockade fram kortleken. Efter några omgångar av skitgubbe och finns i sjön slutade det regna och vi hoppade i båten. Resan hem var lite gropig. Alla utom Viktoria tyckte det var roligt att åka berg-och-dalbana på havet.

När vi kommit iland var himlen åter blå så vi stannade kvar på stranden och badade ett tag till. På kvällen blev det pizza och pasta med salami på barnens favvo-restaurng samt en glassefterrätt på Hägen-Dasz. De glassarna kostade mer än en middag men det var det värt så de sista bathen var välinvesterade.

När vi fått barnen i säng och packat klart var det svårt att somna. Väckarklockan var ställd på 0335 så det var bäst att försöka få några timmars sömn. Blandade känslor inför hemfärden. Samtidigt som det har varit fantastiskt skönt här så skall det bli lite, bara lite, skönt att komma hem.

Men vi kommer att åka tillbaka!!!

Railey Beach, 2010-07-19

Efter ett par dagar med lite halvmulet väder vaknade vi till strålande sol och bestämde oss för att ta en Longtail-båt till Railey Beach. Vilket underbart ställe! Hur vacker som helst (även om blåsten hade rört upp vattnet inne i viken en hel del). Sandkornen på stranden är nog de minsta jag har varit med om tror jag.

Vi var på Railey hela dagen och softade på stranden, tog en liten paus för lunch på en av dom få restauranger som finns på Railey (restaurangen hade för övrigt den absolut bästa thai-maten vi har ätit i Thailand vilket är toppenbetyg), hyrde havskajak och åkte sedan tillbaka till hotellet vid sex-tiden. Båtfärden i sig var intressant, vi kan tipsa om att det är lämpligt att ha badkläder, alt klänning eller väldigt kort shorts eftersom det blir en hel del vadande innan man är i båten, och det gäller att vara lite snabb med tanke på vågor och andra long-tails som kommer och går.

Railey beach kan bara nås via båt och ligger precis bredvid Ao Nang där vi bodde så det tog inte mer än 10 min med båten. Vi har lite bilder att lägga upp (som inte alls ger en rättvis bild) men annars finns inte så mycket mer att säga än att Railey är ett soft ställe som vid denna tidpunkt inte hade särskilt mycket människor vilket kändes extra lyxigt. Om man åker på högsäsong och vill bo på Railey behöver man boka lång tid i förväg. Nästa gång vi kommer dit ska vi utforska ön lite mer till fots, det finns bla annat en lagun och en stor grotta som vi inte besökte. Det känns lite tråkigt men det får som sagt bli nästa gång vi åker hit, vi har ju hunnit med så mycket annat!

Peter och Moa i "Long-tailen" med den sk "hamnen" för dessa båtar i bakgrunden. På grund av tidigare dagar med blåst kunde man inte åka båten direkt från stranden ytan istället gick man på båten i en liten smutsig flodbank som låg i anslutning till havet.

Dom vackra Long-tail båtarna.

Den vackra stranden med "huvudgatan" till höger i bilden.

Lunch på Railey Beach Resort med den supergoda maten. Deras kycklingsoppa med cocosmjölk var grymt bra, liksam kycklingen med ingefära och champinjoner.

Moa och mamma på upptäcktsfärd inne i grottorna som bildats i kalkstenen.

Alba och pappa i den läskiga grottan mitt emellan stenklipporna. Vågorna gjorde så att ett rungande ljud spred sig i hela grottan.

Vi paddlade längs med berget och bort ett par stränder innan vi vända tillbaka igen.

Utflykt till Tiger Cave Temple, Hot spring och Emerald pool, 2010-07-18

En tidig revelj denna morgon. Transporten skulle komma 0830. Det blev sent igår så motståndet mot att vakna var hårt. Efter ett tag var vi i alla fall på väg i en ombyggd minibuss. In med en rad säten till och flytta ihop de andra så att en normalbyggd europé inte har en chans att sitta normalt. Vi hade "turen" att hamna längst bak i bussen, dvs det som i själva verket var bagageutrymmet och som saknade allt vad AC heter så bilfärden var verkligen ingen höjdare.

Efter 45 minuter i bussen anlände vi till vår förvåning till ett risigt ställe där vi skulle rida på elefanter. När vi bokade resan meddelade vi att vi inte skulle rida elefant eftersom vi redan gjort det tidigare men det gick tydligen inte fram. Vi fick hur som helst inte betala något extra så vi hängde på de andra. Dom hade förberett en större modell av sits till oss fyra på en elefant som även inkluderade en mycket liten och mycket gammal gubbe som skulle styra elefanten. När vi satt oss tillrätta i sitsen kände vi stanken av rök och alkohol… Ok, vi skulle alltså rida iväg på en stor elefant som skulle styras av en gammal alkis. Underbart… Vi kan summera turen med ett ord nämligen tragisk. Vi fick alla ont i magen av hur vår förare skrek på elefanten och använde en stor krok för att styra elefanten och tvingande den att gå den absolut lerigaste vägen. Ingen trevlig tur med andra ord och den går inte att på något sätt jämföra med turen i Khao Lak med den supertrevliga killen från Burma som styrde sin älskade elefant med all heder. Vi tog aldrig några kort på denna färd eftersom vi inte vågade överlåta kameran alkisen och inte tyckte att det var nödvändigt att ha med detta sorgliga ställe med vanvårdade elefanter.

Efter elefanturen packades vi åter in i bussen och åkte till Tiger Cave som bland annat är ett stort tempel för buddister. Ja, jag vet inte vad jag ska säga mer än turistfälla än något annat tror jag som för övrig är ett passande ord för hela denna dag.

Detta är ett tempel som dom håller på att bygga. Jag tror guiden pratade om att dom har byggt i över 10 år och är långt ifrån klara, med en övertraserad budget precis som i vilket bygge som helst.

Här var munkarnas heliga plats som man kom till efter ett antal trappsteg upp i bergen och därefter ner lika många. Notera det moderna tältet som dom har slagit upp. I skogen hade munkarna sina små krypin där det tydligen tvättades en hel del eftersom det hängde orange lakan överallt
Alba i trapporna som ledde till "Tiger Cave".

Munkarnas hus och tvättstuga.

Detta är ett jättegammalt träd som ser märkligt ut med sina rötter som sitter ovan jord istället för under. Det är någon form av "Mangrove-träd".

Dom varma källorna, som var nästa anhalt, fullkomligt kryllade av människor och vi alla funderar hur det hade sett ut när det är högsäsong? Lite kuriosa: Fritidsresor som vi åkte med flyger ett plan i veckan till Phuket på sommaren och hela 16 per vecka under högsäsong. Jag vill nog inte ens veta hur dom ställena vi varit på ser ut under högsäsongen utan vi känner oss väldigt nöjda med att ha haft gott kom utrymme på stränderna. Tillbaka till dom varma källorna… Peter och barnen hoppade i det nästan 40-gradiga vattnet men jag själv avstod eftersom jag var totalt överkokt efter resan i den fantastiska bussen och efter den varma och mental svettig turen med gubben på elefanten. I vilket fall som helst är det ju lite fascinerande med naturen och dess ombytlighet, dvs att det mitt i ingenstans finns en liten bäck och ett vattendrag med 40-grader i vattnet.

Och här ser man tydligt att vi inte var ensamma på detta ställe...

Efter badet var det dags för lunch i en av de "kojor" med bord som var uppställda mitt ute i naturen. Maten tillagades vid en mycket spartansk "restaurang" som deklarerade med en stor skylt att dom hade "clean food". Jag och Peter tittade på varandra och tänkte, okej, blir vi inte sjuka nu så lär vi inte blir det alls under vår vistelse. Och faktum är att dom serverade en jättegod lunch med wokade grönsaker, kyckling i grön curry och en annan typ av kycklinggryta. Vi har verkligen ätit allt under dessa tre veckor och ingen av oss har blivit sjuk även om jag och Peter har varit lite risiga i magen emellanåt vilket inte är så konstigt. Däremot blev Nadja riktigt dålig efter buffén på FantaSea som vi varit på veckan innan så hon låg nere för räkning en hel dag med utkomster på både en och två ställen. Tråkigt för henne och jag tror att det var ren otur för maten här i Thailand är riktigt bra, vällagad och fräsch.

Ja, här var vår fina restaurang med "Clean food".

Som sagt, maten var god och fräsch även om det var svårt att tro innan.

Efter lunchen åkte vi till Emerald pool som är en vacker grön sjö mitt i skogen och det var nog den som stod för behållningen av denna resa som vi övrigt gärna hade hoppat över och därmed besparat oss en dag som vi kunnat nyttja till något annat trevligt istället. Avslutningen på Emerlad pool blev inget vidare eftersom Moa halkade på stenarna och slog i huvudet i en trälandgång. Som tur är gick det jättebra även om vi inser att det hade kunnat gå jättedåligt. Våran lilla otursfågel Moa-Poa...

Bilderna blev inget vidare men det var verkligen turkost vatten och det kändes som att bada i en pool mitt i skogen.

Så vad har vi lärt oss idag? Åk inte på fler turistfällor, någonsin!

På kvällen åt vi på hotellet och passade på att skicka en hälsning till våra kära som har gått vidare här i livet.

Utflykt till Krabi och massage, 2010-07-17

Vi vaknade till en halvmulen himmel och funderade över dagens program. Vi kom fram till att ta en tur in till Krabi stad. Hur skulle vi ta oss dit då? Taxi, buss eller vespa? Något stärkta av gårdagens lyckad vespautflykt så var vespa ett hett alternativ. Vi färdades trots allt inte i någon mer intensiv trafik under gårdagen. Att åka till Krabi skulle nog bli lite tuffare.

Vi frågade i receptionen:

• Is a lot of traffic in Krabi?

• No problem! 4 lanes.
  
• OK. But is it safe to drive there?
  
• Yes, if you wear a helmet.
  

Med de orden och en stor skopa sunt förnuft så hyrde vi 2 vespor och styrde mot Krabi. Det är fina vägar och trafiken var inte speciellt intensiv innan vi kom in i de centrala delarna av Krabi. Men även där kändes det lugnt.

Det var ganska svårt att urskilja vad som var den riktigt centrala delen av stan, men jag tror vi hamnade där. Krabi är en ganska sliten och smutsig stad. Allt är för övrigt lite mer slitet här i Krabi-provinsen än i Phuket.

Det var dags för lunch och efter lite tveksamt letande bland "gatuköken" hamnade vi på KFC (Kentucky Fried Chicken). Det kändes bäst så.

Efter lunch och en mjukglass konstaterade vi lite besviket att vi nog var färdiga med Krabi. Sittandes på varsin vespa med kartan uppfälld fick vi hjälp av en man på gatan. Han frågade:

• Back Ao Nang (alla turister som inte är back-packers och inte bor på en ö bor troligen där)
• Yes.
  
• "Bla jung bin ouak" (hans engelska var inte bra och min thailändska obefintlig men han pekade)
  

Vi hade nog koll på åt vilket håll vi skulle och så finns det ju väg skyltar. Eller? Problemet är att Ibland står det Ao Nang, ibland Nopparat Thara beach, ibland Phra Nang Bay eller Ao Phra Nang. När det dessutom varvas med thailändska så hinner man inte riktigt identifiera alla skyltar i farten. Som grädde på moset så skyltas det inte i varje korsning. Sverige är tråkigt perfekt, ibland kan man sakna det...

När det kändes som om vi borde svängt västerut ganska länge så gjorde vi det utan att se en skylt mot något av det ovanstående. Längre ner på den gatan fanns en skylt med ett gatunamn på. Där gjorde vi ett stopp för att konsultera kartan. Just det gatunamnet fanns inte med så klart. En man på en vespa stannade och undrade om han kunde hjälpa oss. Han talade bra engelska och försökte förklara. Det slutade med:

• Follow me!

Vi hängde på i någon minut och sen stannade han vi vägrenen och pekade på nästa korsning:

• Right turn over there. Then just enjoy the ride back home!
  

Värre var det inte. Faktum är att vi är överens om att vespa är ett väldigt bra sätt att ta sig fram på. Kanske inte så mycket längre än Ao Nang-Krabi som är ca 25km enkel resa om man har barn med. De tyckte för övrigt att det var väldigt roligt.

När vi var hemma igen var dey verkligen dags för ett bad. Vi började med havet. Det har varit ganska stora vågor i några dagar, beroende på ett oväder över Vietnam och månens påverkan på tidvattnet. Det blev ett kortare dopp. Vågorna här var starkare än på Kata Beach. Det var svårt att hålla i Alba så vi bestämde oss för att gå till poolen.

Innan vi kom dit blev vi åter "påhoppade" av en massageförsäljerska. På den sydligaste delen av Ao Nang Beach finns det ett 30-tal massageställen. Om man går strandvägen dit kommer man till en port där hotellen tar slut. Innanför den porten ligger alla massageställen med mindre fyndiga namn, numrerat 1,2,3,4 osv, och en bar samt ett café. Caféet heter "The last café" och ligger alltså längst i söder på Ao Nang Beach.

Vi gjorde en deal med massör no.17. Hela familjen fick en timmes oljemassage samt att Alba och Moa skulle få måla naglarna. Detta skulle kosta 700 bath. Det var härligt att ligga på en madrass och bli masserad med havets vågljud i bakgrunden. Under massagen skedde merförsäljning. Det blev en ansiktsbehandling och en fotbehandling också. Efter drygt 1,5 timmar var vi klara. Massörerna var imponerade över att barnen kunde ligga stilla så länge.

På kvällen blev Tacos på Crazy Gringos. Moa åt två mjuka skal (ett med tomatbitar på och ett tomt) och Alba åt ett halvt hårt skal med sallad och crème fraiche. De ska nog hålla sig till huvudfödan, dvs kyckling (på spett eller som nuggets) och ris.

Ao Nang- ankomst och utflykt på vespa, 2010-07-16

Efter en tre timmars bilfärd anlände vi till Ao Nang Villa Resort. Något nervösa eftersom Ao Nang och Krabi likt Khao Lak skulle vara lugnare än Phuket. Nu såg vi ganska snart att det var en hel del gäster på hotellet och lite lagom med liv längs huvudgatan. Hotellet håller hög standard precis som vi vant oss vid. Det är lätt att bli bortskämd, men personalen på Centara Kata Beach är otroligt trevliga. Det är inte så att de är otrevliga här på något sätt men vi märkte genast att det var skillnad. Läget här är däremot mycket bättre. Resortet ligger precis vid stranden och har en gigantisk kalkstensklippa i Krabi-stil som en vacker fondvägg.

Området inne på resortet är mer "lummigt" än på Centara Kata men betydligt mindre lummigt än på resortet i Khao Lak. Priset man får betala för lite vacker lummighet i Thailand är lite odjur som myror, flugor och myggor. På frukosten i morse var den ena syltburken barikaderad av myror. Inte så trevligt direkt… Resortet ligger lugnt i slutet av huvudstrandgatan i Ao Nang så det går inte att få ett mycket bättre läge vilket gör att vi absolut rekommenderar hotellet om man ska besöka Ao Nang. Resortet är dock ganska stort vilket gör att frukostmatsalen känns rätt opersonlig till skillnad från den mysiga baren vid elefantpoolen (Waves pool) som vi åt våra frukostar vid på Centara Kata Beach. Som sagt, man blir snabbt bortskämd…

Dagen igår spenderades vid hotellpoolen. Vi tog en lunch vid baren som vetter mot stranden.

På kvällen strosade vi längs huvudgatan och lyckades till allas glädje hitta en italiensk restaurang. Det blev pizza med mozarella och skinka för alla utom Moa som fick in penne och salami. Vilken lycka för oss alla! Det smakade så himla gått med något annat än den thai-mat vi hitintills har levt på. Thai är supergott men efter 14 dagar så kan jag säga att det var den godaste pizza jag någonsin har ätit.

I morse när vi vaknade tog jag och Peter en varsin joggingtur längs stranden. Det är nymåne här just nu vilket innebär att tidvattnet är väldigt märkbart. Igår när vi kom hit var stranden ca 5 meter bred och i morse säkert 150 meter och alla "long-tailbåtar" stod på botten. Det ser verkligen märkligt ut.

Vid frukosten funderade vi på vad vi ville göra idag. Varken jag eller Peter var särskilt sugna på bad idag även om det var fint väder. Till slut bestämde vi oss för att kolla upp möjligheterna att hyra vespa. Det visade sig kosta hela 150 bath (37,50 kr)/dygn för en vespa. Hur kan det gå runt? Vi bestämde oss för att hyra två stycken och provköra lite. Jag tyckte att det kändes ganska läskigt att åka med barnen men när jag väl provat så kändes det faktiskt bra.

Linköping Hell-moppers on tour!

Sagt och gjort tog vi oss iväg på en minimalt trafikerad landsvägsutflykt och till slut kom vi fram till en strand som heter Klong Moung Beach som ligger ca 2 mil nordväst om Ao Nang. På vägen stannade vi mitt i ingenstans och köpte lite bananer och lite senare på vår upptäcktsfärd hamnade vi på ett elefanttrekking ställe där vi fick hälsa på en liten elefantunge och mata ett par apor. Vi hittade även en bensinmack som serverade bensin på PET-flaskor. På vägen passerade vi även ett antal tempel och moskéer.

Det är betydligt fler muslimer här i Krabi-provinsen än i Phuket där vi knappt såg en enda Thailändare med slöja. Krabi-provinsen har tidigare (fram till 1980-talet) bestått av ett antal muslimska fiskebyar där man förutom fiske har livnärt sig på kokosnöts- och gummiplantager. Numera är turismen det viktigaste i Krabi-ekonomin även om det är långt kvar till motsvarande ekonomi som i Phuket som är den överlägset rikaste provinsen i Thailand. Det märks tydligt att det är stor skillnad rent ekonomiskt. Mycket är betydligt billigare här och man riskerar inte att bli uppkörd på samma sätt som i Phuket eftersom den lilla orten Ao Nang är en riktig turistort där många tidigare turister har gjort att det finns ett mycket lägre utgångspris som man sedan ska pruta ner ytterligare. I Phuket kan man verkligen bli uppkörd om man inte vet vad man borde betala. I slutändan är det kanske ändå så att man betalar ungefär samma priser. Hur som helst är det billigt.

Väl tillbaka i Ao Nang var vi sugna på lite sen lunch. Vi har inte vågat stanna och äta mat på något ställe eftersom stranden/orten vi kom till i det närmaste var utdöd även om den låg väldigt vackert. Blir kanske nästa turistställe vad det lider. Lunchen åt vi på Jeanette´s krog som serverade flertalet svenska maträtter. Jag och Peter åt en supergod pasta som serverades med en gräddig sås och kallrökt lax. Mums!!! Barnen fick fusilli (pasta) med stekt falukorv.

Alla åt med mycket god aptit. Vi fick till och med beställa in en extra portion med lax eftersom Alba så gärna ville ha av den goda pastan. På seneftermiddagen gick vi och gjorde ett par fynd hos gatuförsäljarna som poppar upp kvällstid. Vi hann även med en fika på Starbucks som ligger här tillsammans med andra kedjor som Mc Donalds, Burger King, Subway, Hägendaas mfl. Starbucks fanns faktiskt även i Kata Beach men faktiskt inte någon annan matkedja som vi kände igen.

Vi alla har verkligen haft en spännande, rolig och supermysig dag på våra vespor. Vi kommer säkert att hyra vespor någon mer dag innan vi åker hem. Vi får se om vi vågar oss på en tur in till staden Krabi som är huvudstaden i Krabi-provinsen. Imorgon blir det nog en badtur med någon long-tailed båt till en fin strand i närheten.

Nu är det dags att sova! God natt säger Alba och Moa!