Alba sover över hos Ingrid

Idag är det lördag och dagen har varit väldigt lugn här hemma. Jag har äntligt fått lite tid och lust med att lägga upp lite bilder här på bloggen och det har helt klart gett mersmak så det kan nog komma blider på ett och annat inlägg här framöver och jag ska se till att uppdatera lite gamla blogginlägg med bilder också eftersom det känns som ett perfekt ställe att lägga upp lite bilder på. Att sitta och göra album har aldrig riktigt varit min grej och det lär nog inte bli det heller skulle jag tro. På sin höjd har vi slängt in lite bilder i ett album utan att skriva något och såhär i efterhand är det ju trist att man inte har skrivit något och nu med bloggen så blir det liksom två flugor i en smäll. Perfekt!

Alba har äntligten fått leka med Ingrid! Dom där två saknar verkligen varandra när de inte träffas. Och hör och häpna när Alba kommer hem och deklarerar att hon vill ska sova över hos Ingrid. Det är stort för Alba eftersom hon intintills aldrig har sovit över hos någon kompis. Inte ens hos familjen Olsson. Hon är en riktig mamma och pappa gris.


Alba har packat själv och såklart är både filten och kudden med.


Hon har ju så klart sovit hos mormor och morfar och hos farmor och farfar, och sedan har tjejerna faktiskt sovit hos Pernilla och Martin två gånger (Stockholm och Stäudd) men då var det för att de visste att vi skulle vara borta. Och även om dom hade det jättemysigt hos Pernilla och Martin så är det lite jobbigt när inte mamma och pappa är med när det är dax för att sova. Men nu ikväll var det alltså dax. Vi får se om det kommer något telefonsamtal i natt eller inte men det tror jag inte eftersom att när väl Alba har bestämt sig för något så har hon beabetat det länge. Pappas tjej kan man säga :o). Inte riktigt lika impulsiv som mamma och Moa och tur är väl det så att det finns lite balans i familjen.

Alba har tydligen bestämt sig för att hon blev stor idag för när vi skulle åka in till stan en sväng idag på förmiddagen så tyckte Alba och Ingrid att de minnsann kunde vara hemma själva. Men det kändes inte helt rätt idag så de får allt vänta lite till innan det är dax för premiärvistelse själv hemma.

Peter, Moa och jag hamnade framför bollibompa och jag och Peter somnade en sväng så nu är jag väldigt pigg. Efter vår lilla tupplur fick vi lite spontanbesök av familjen Arildsson och Jeppssons som var ute och passade på att ta en promenad i regnuppehållet. Trevligt tycker vi!

När ska det sluta regna?

Nu har det regnat konstant i en vecka... Jag har iofs jobbat större delen av veckan men Peter har varit hemma med barnen och det börjar helt klart bli några uttråkade barn här hemma. Igår var Peter och barnen på Busfabriken med Micke och barnen. Det var såklart väldigt uppskattat av alla inblandade. Moa avslutade dock med ett rejält blåmärke på kinden efter att ha åkt fritt fall själv. Det hände ungefär i samma sekund som Peter hade tänkt säga att Moa har klarat sig helt utan skador... Vår lilla olycksfågel...

På kvällen kom familjen Olsson över på lite norskimporterade räkor och vin. Det var himla mysigt att få sitta och prata en stund. Det känns som att det var väldigt länge sedan senast eftersom vi har varit på resande fot under i princip hela juni känns det som. Barnen lekte som vanligt fantastiskt bra med varandra. Det var verkligen länge sedan de bråkade något. Vilka underbara barn vi har. Man vill bara puss och krama på dem hela tiden!

En härlig kommentar från Moa

Pappa Peter och barnen sitter i bilen påväg att möta upp mamma för att åka och bowla i sporthallen.

En ambulans åker förbi och Alba frågar:
- Pappa, hur sa jag ambulans när jag var liten? Kanske blans?
Pappa säger:
- Ja, så var det kanske. Jag kommer inte riktigt ihåg.
Moa kan såklart inte hålla sig från att kommentera:
- Eller kanske bajskorv?

Alba totalignorerar Moa och säger:
- Hur sa jag polis? Plis?
Moa:
- Eller kanske bajskorv...

Härliga Moa!

Alba till sjukhuset

Ja helgen slutat minst sagt i äventyr som vi gärna hade besparat oss. I söndags när vi skulle gå och lägga oss i vårt lilla krypin i Laboda så klagade Alba på att hon hade ont i bröstet när hon andades. Vi konstaterade att det inte var så mycket att göra åt saken och la oss tillsammans i sedvanlig ordning och läste en bok. Strax efter det att boken var färdigläst så hade både Alba och Moa somnat sött på mina armar. Hur mysigt som helst! Det har blivit en riktigt dålig men mysig ovana :-)

Mitt i natten (03:30) vaknade Peter och jag av att Alba började gråta och nästan fick panik för att det gjorde så ont i brösten. Det hör inte till vanligheterna att Alba klagar eller säger att hon har ont någonstans så ganska snabbt visste både jag och Peter att det var läge att ringa 112. Efter några minuter hade Alba lugnat ner sig och vi fick rådet av larmcentralen att åka in till Avesta lasarett där en läkare skulle ta emot oss och titta på Alba. Efter att jag och Peter hade funderat lite mer på om det hänt något med Alba under söndagen kom vi på att hon trillade i farstutrappen på stora huset. Ingen vidare smäll men möjligtvis tillräcklig för att göra illa revbenen och eftersom vi nämnt detta för larmcentralen så var de helt inne på att det faktiskt var något med revbenen. På sjukhuset fick vi träffa läkaren som klämde och kände på Alba men kunde inte hitta något som gjorde ont på Alba så vi fick snällt åka hem för att komma tillbaka senare på morgonen och röntga Albas bröstkorg.

Peter och Alba åkte och men det gick inte att se något på röntgen så de fick åka hem igen. Under måndagen var Alba hängig och hade hög feber när vi kom hem till Persiljevägen. Alba har varit hängig sedan dess och klagar fortfarande på att hon har ont i bröstet och ryggen. Hon har även börjat säga att hon har ont i halsen så imorgon ska vi se till att åka in till vårdcentralen för att se om de kan hitta någon infektion som hon kan har råkat ut för. Jag börjar fundera på om hon har fått scharlakansfeber men eftersom hon inte har några utslag så vet jag inte riktigt... Jag kom nämligen på att det har gått scharlakansfeber på dagis och efter vad jag har hört så är det väldigt smittsamt. Men det känns inte riktigt som att symptomen stämmer... Vi får se vad farbror doktorn säger imorgon.

Vi får hoppas att det inte är något allvarligt och smittsamt, dels för Albas skull såklar men även för Arvids skull som vi träffade hela helgen (och alla andra barn som var där) och igår var vi och grattade Hannah som fyllde 5 år. Hannah fick en liten rosa Mp3 spelare av oss som hon var väldigt nöjd över. Enligt säkra källor så följde den henne hela kvällen fram till läggdags. Roligt!

Mindre roligt är att Hannah vaknade i natt och kräktes. Idag har hon också feber...Supertrist även om det känns osannolikt att Alba hann smitta henne igår kl 17, dvs ca 8 timmar innan hon blev sjuk men man vet ju aldrig. Vi håller tummarna för att tjejerna snart är friska och krya igen.

Peters födelsedag, Arvids dop och sommarfest i Laboda

Efter sista riktiga jobbar veckan här hemma i Linköping har det nu dragit ihop sig för Arvids dop och sommarfest i Laboda.

Veckan har varit tuff för tjejerna som har varit lediga i två veckor och kommit ur sina rutiner rejält. Det har blivit sena kvällar och tidiga mornar. På dagis har det varit hur varmt som helst på gården eftersom temperaturen har legat runt 30 grader hela veckan. Som tur är så har dagis haft både vattenspridare och vattenslide. Dagis har varit toppen enligt tjejerna även om det har varit ett helt nytt dagis som de har varit på denna vecka.

Alba och Moa på morgonen innan sista dagen på dagis.

Alba blev ensam på de flesta korten så syrran inte är så lättflörtad

Peter har varit borta i veckorna så på kvällarna har vi varit runt till dels familjen Nilsson, dels familjen Nelson. Det har faktiskt varit lite semesterkänsla över veckan eftersom jag har varit hemma hela tiden och vädret har visat sin bästa sida.

I torsdags bar det som sagt av till Laboda för dop och sommarfest. På fredagen var det Peters födelsedag men jag var tvungen att åka iväg tidigt till Örebro över dagen. Peter fick dock en minst sagt tidig födelsdagssång av Alba och Moa som smög upp strax efter kl 06:30 och sjöng för födelsedagsbarnet, inte helt som planerat kanske men det var ju gulligt av tjejerna... Dagen i Laboda var åter i arbetets tecken då det skulle förberedas för dopet. Själv kom jag inte hem förrän framåt fem och då var det dax att fira födelsedagsbarnet med en rejäl bunt (5 kg!) räkor direktimporterade från Bodö i Norge. Mums!!! Det blev sedan en tidig kväll för mig och barnen eftersom vi alla tre somnade skönt i vår nya kojplast i Ladan.

I lördags var det full aktivitet för att få allt på plats till kl 12:00 då det var dax för cermonin att börja. Barnen var förväntansfulla då de skulle få sjunga "Blinka lilla stjärna".

Moa drömmer sig bort.

Tre förväntansfulla barn, Moa, Alba och Tobit.

Vi hade verkligen en fantastisk tur med vädret. Det blev en väldigt vacker cermoni på udden vid vattnet och Arvid fick sina namn- Arvid Erik Otto. Gunnel-farmor var extra stolt denna dag då Arvid döptes med den klänning som hennes alla barn och barnbarn döpts i. Dessutom användes dopskål och kanna som hon själv döptes i för 90 (!) år sedan. Genernationerna binds samman som Lena uttryckte det.

Söta lilla föremålet för dagen, Arvid Erik Otto

Lena blöter Arvids huvud med välsignat vatten ur Labodasjön

Alba torkar huvudet på Arvid

Dom stolta föräldrarna till Arvid

Dopekipaget på udden i Laboda som numera har fått namnet "Arvids udde"

När cermonin var färdig var det dax för fotografering av ekipaget men även av fyra generationer som var på plast. Alba och jag kommer definitivt att minnas vår lilla dispyt inför fotot. Inte helt enkelt att vara Alba och Moa kl 13 utan lunch... och därpå en mamma som verkligen ville att det skulle bli ett fint kort på dom alla. Hur som helst så löste vi vår lilla konflikt som tur är och det är väl bara att konstatera att det sällan är ens barns fel att det blir just konflikter då det ju är vårt ansvar som vuxna att faktiskt se till så att åtminstone de grundläggande behoven är uppfyllda...

Fyra generationer på plats i Laboda

Till lunch severades en mycket god inkokt lax och helstekt fläskfilé. Det var tur att det var tält på plast för under lunchen regnade det helt enligt vad http://www.yr.no/ hade sagt. På kvällen övergick dopet till att istället vara den sommarfest som var planerad från början. Det var himla mysigt att få tillfälle att träffas ordentligt. Det blev en massa fiske på bryggan, turer med kanoten och en hel del annat stoj och lek.

Dax att kroka på masken.

Vem har sagt att man inte kan åka båt vid bryggan. Det ser väldigt seriöst ut men tittar man riktigt noga så inser man att grabbarna har hittat en liten fristad för att kunna dricka en kall öl. Gött!

Tobit får upp ett stort frågetecken. Eller jag menar fisk men vad är det för fisk tro???

Alla samlade för en liten middag nere vid sjön frampå kvällskvisten.

Här ritas det för fullt nere vid vattnet. Insprierande miljö kan tänkas.

Och det var två som helt klart fattade tycke för varandra. Vi får se vart detta leder på efterföljande släktträffar...

Max och Alba skulle absolut sova hos varandra och lillsyrran fick hänga på.

När Laboda är som bäst

Veckan som tjejerna tajmade in i Laboda kunde inte ha blivit bättre. Strålande sol och upp emot 30 grader hela veckan. Tjejerna har enligt uppgift legat mer i badet än varit på land. Härligt! Alba och Moa har varit speciellt lyckliga denna vecka eftersom de även har haft förmånen att hjälpa Mia att ta hand om Arvid. Arvid var klart nöjd över all uppmärksamhet från de tu.

Tjejenrna på äventyr i kanoten. Den uppmärksamme ser varjern som går i vattnet.

Arvid blir badad av Alba, Moa och mormor/farmor och ser helt klart nöjd ut med det.

Arvid funderar på något som vi inte lär få reda på.

Jag och Peter kom upp på fredagen lagom till lite middag som serverades nere vid bryggan. Underbart med denna fantastiska solnedgång som Laboda bjuder på.

Svårslagen bild där solen och molnen speglar sig vacker i ett alldeles stilla vatten.

På lördagen var det dax att hugga i och jobba ordentligt. Pelle målade brädor, jag och Lars var och köpte gipsskivor till innerväggarna i boden och Peter förberedde för gipsningen. Alba och Moa var såklart också med och jobbade.

Moa grejar med spikarna. Naken så klart, det där med kläder är klart överskattat!

Alba får lära sig att slå med hammaren. Det går ju hur bra som helst!

Peller tar paus från målandet och hjälper tjejerna att greja.

Titta så fint det blev!

Efter förmiddagsslitet var det dax för lite lunch. Lagom efter lunchen kom Mormor, Morfar och Annelie och överraskade oss alla. Jätteroligt! Alba och Moa fick en varsin vattenpistol som blev en riktig höjdare och Mormor hade i vanlig ordning med sig en kaka som vi alla kunde avnjuta till kaffe ihop med lite jordgubbar. Vilken tajming! Efter kaffet fick Alba och Moa visa upp sig i vattnet och moster Annelie hängde med på ett litet svalkande bad. Den manliga skaran var dock tvungna att forsätta med byggandet för att allt skulle hinna bli klart till Arvids dop.

Mormor, morfar och moster kommer förbi på en spontanfika.

Kvällen blev en riktig höjdare med bad, vin och snacks nere på bryggan där alla sälarna hade samlats för ett avsvalkande bad. Denna kväll kommer verkligen att läggas till topp 10 favoritkvällar denna sommar (kanske till och med 10-topp överhuvudtaget). Vi håller tummarna för att det blir fler sådana kvällar denna sommar. På söndagen var det fortsatt jobb och klippning av gräset varvat med bad. Tjejerna tycker det är himla roligt att hjälpa till och greja en massa. Kul tycker vi alla att vi kan hjälpas åt. Det blir ju så mycket roligare.

Tack så hemskt mycket för allt slit som alla har lagt ner. Ett speciellt och stort tack till Lars och Birgitta. Ladan blev verkligen kanonfin och förrådet likaså. Det finns goda förutsättningar för flera topp-10 kvällar i Laboda framöver. Det känns väldigt speciellt att vi alla nu kan vara där samtidigt och mysa tillsammans men ändå ha en egen lite vrå att krypa in till.

En härlig bild på Lars och Birgitta!

Ja, sämre än såhär kan man ju ha det...

En härligt somrig bild.

Blå blå vindar och vatten... Just ja, det var ju Pripps Blå men det går ju lika bra med ett glas vitt.

Midsommar hos Nilssons

Tiden går fort såhär i sommartid och det var länge sedan vi skrev något här på bloggen. Det har varit en massa att avsluta innan semesterna kan få ta vid. Under tiden har vi hunnit med en massa trevligheter. Som midsommar till exempel.

Underbar bild på tjejerna med pionerna i bakgrunden.

Dagen till ära har jag fått sätta upp flätor på Moa.

Fin bild på Albisen!

Midssommar firade vi hos familjen Nilsson på Grönhögsvägen. Det var en mycket trevlig tillställning med god mat, dryck och härlig sång. Vi hann med både traditionell silllunch innan det var dax att ta sig ner till midsommarstången vid badplatsen.

Självklart fanns en Matjestårta på plats.

Lunchen serverades i Marika och Nisses nya uterum.

Karin och Anna R njuter av maten.

Där var som vanligt en massa folk, jag tror att halva Ekängen firar därner och det tycks bli fler och fler för varje år. Karamello var där och hade fiskdamm och hoppborg. Det är väldigt generöst av dem att dela ut godis till alla midsommarbarn. Jag tror att de delade ut ca 300 godispåsar... Efter midsommardansen forsatte vi tillbaka till Nilssons och hade musiktävling. Marika anordnade tävlingen som gick ut på att vi skulle sjunga en låt av den person/grupp som vi såg på datorn (och som de andra inte såg). Det gick inget vidare för oss kan man säga till Marikas besvikelse :-) Det hela slutade med att Marika själv fick ta tag i guran och sjunga för oss andra efter en utsökt grillmiddag.

Värdinnan Marika.

Barnen var det full fart på och de var som vanligt väldigt nöjda över att få tillfälle att busa med varandra. Framåt småtimmarna rullade vi hem mycket nöjda efter en heldag. Vi skulle nämligen åka upp till Laboda tidigt och se till att färdigställa uthuset inför Arvids dop och dessutom skulle vi lämna tjejerna till farmor och farfar som är snälla och tar hand om tjejerna under veckan som Peter är borta och jag gör min sista vecka i Örebro innan sommaren. Mer om detta i nästa inlägg.

Och så en till liten bild på tjejerna.